Amerikanska Inbördeskrigets orsaker, den politiska utvecklingen och upptrappningen innan striderna bryter ut

Orsakerna till kriget diskuteras fortfarande och historikerna är inte helt överens om de grundläggande orsakerna som ledde fram till det amerikanska inbördeskriget. Troligt är att en samling olikheter, meningskiljaktigheter och politisk utveckling med mera tillsammans utgjorde orsaker till att det amerikanska inbördeskriget bröt ut.

Ekonomierna i Nord respektive Syd före inbördeskriget

Under hela 1800-talet förstärktes skillnaderna mellan nord och syd genom att de tydliga ekonomiska och kulturella inriktningarna förstärktes ytterligare. Söderns ekonomi var baserad på lantbruk enligt ett plantagesystem som till stor del var uppbyggt kring slaveri. Söderns rikedom kom genom agrara resurser, då primärt i form av bomull som exporterades i stor volym. Nordstaterna hade en tillräckligt stor lantbruksbas för självförsörjande men kommersiellt och industriellt betydligt mer avancerade än södern. Slaveriet i USA uppstod 1619 i Virginia, men övergavs i de norra delstaterna för att i princip vara borta till slutet av den amerikanska revolutionen. Södern höll dock fast vid slaveriet och det fortsatte växa i takt med plantageekonomin.

Slaveriet och politiken, bakgrund och orsak till kriget

Motsättningarna mellan de olika systemen växte i och med den politiska utvecklingen kring slaveriets vara eller icke vara. Då antislaveriströmningarna i norr blev starkare blev det ytterst viktigt att ha lämplig representation i senaten och att presidenten var vänligt inställd och helst kom från någon av sydstaterna.

1820 träffades den så kallade Missourikompromissen som innebar att delstaten Maine anslöts till Unionen som en fri delstat och Missouri anslöt som en delstat där slaveriet var tillåtet. I takt med att nya delstater bildades och anslöts till Unionen var slaveriet ett ämne för politisk kohandel. För att skydda sina intressen ville södern ha en balans mellan antalet stater som tillämpade slaveri och de som inte gjorde det. Missourikompromissen innebar också att en del av territorierna skulle få bestämma själva hur de skulle ställa sig kring slaverifrågan.

Den tidigare balansen bröts då Kalifornien tilläts ansluta sig som en fri delstat i utbyte mot att lagstiftningen kring det tillåtna slaveriet i övrigt stärktes. Frågan om självbestämmanderätten gällande slaveriet togs till sin spets i Kansas där slaverifientliga respektive slaverivänliga grupper deltog i regelrätta strider mot varandra. Våldet fortsatte i Kansas under tre år men slutligen godkändes en slaverifientlig konstitution för delstaten 1859.

Balansen rubbades ytterliggare då Minnesota och Oregon anslöt som fria delstater 1858 och 1859. Slaveriet var nu tveklöst den absolut största och tydligaste skillnaden mellan nord och syd. Nordstaterna växte kraftigt med höga födelsetal och omfattande invandring från Europa vilket ledde till att det blev omöjligt för södern att bibehålla balansen inom representationen i myndigheterna och senaten. Förr eller senare skulle ytterliggare fria stater tillkomma och en potentiellt slaverifientlig president skulle röstas fram av nordstaterna.

Frågan om slaveriet blev ännu hetare som en orsak av abolisioniströrelsen under 1820- och 30-talet. Dess förespråkare ansåg att slaveri var moraliskt och etiskt fel och önskade ett avslut eller åtminstone att slaveriet inte skulle få sprida sig till nya delstater. Denna rörelse påverkade opinionen kraftigt, framförallt i norr.

Delstaternas rättigheter en orsak till splittring

När den politiska splittringen ökade hänvisade slaveriets försvarare till den amerikanska konsitutionen för att trygga slaveriets framtid. Enligt den tionde punkten i konstitutionen fick inte den federala regeringen hindra slavägare att ta med sig sin ”egendom” in i ett nytt territorium. Dessutom hävdade de att regeringen inte kunde lägga sig i slaverifrågan i de delstater där slaveriet redan existerade. De menade om konstitutionen inte följdes, så utgjorde det skäl för att lämna unionen och på det sättet skydda och försvara sin livsstil. Enligt många av förespråkarna för att lämna unionen var slaveriet inte den avgörande orsaken utan snarare rätten till självbestämmande på delstatsnivå. Många hävdar att detta var en av de starkaste orsakerna för södern att starta sitt uppror.

Under 1860-talet hade splittringarna lett till en tydlig politisk uppdelning, där södern i stort var anhängare av det demokratiska partiet medans de norra staterna dominerades av republikaner. Denna skillnad togs till sin spets under presidentvalet 1860, där Abraham Lincoln, den republikanske presidentkandidaten, tog hem segern, vilket var ännu en orsak till splittring.

Händelserna direkt före amerikanska inbördeskriget börjar

Konfederationen (the Confederacy) bildas

Abraham Lincoln var så till den milda grad ogillad i många av de sydliga delstaterna att hans vinst sporrade South Carolina till att bli den första delstaten att gå ur Unionen. South Carolina följdes snabbt av ytterliggare delstater – Mississippi, Florida, Alabama, Georgia, Louisiana och Texas lämnade också Unionen. Utträdena ledde omedelbart till diskussioner kring federal egendom i dessa stater, då specifikt militära installationer såsom Fort Sumter i Charlestons hamn i South Carolina. I många av utbrytarstaterna tog delstatstrupper kontroll över federala installationer och federala trupper kapitulerade utan stridigheter.

I februari 1861 träffades representanter från de sju delstater som lämnat unionen – resultatet blev formandet av Amerikas Konfedererade Stater (the Confederate States of America). Den 11:e mars fastslogs konfederationens konstitution vilket i stort motsvarade USAs konsitution men hade klara regler för skyddandet av slaveriet och starkare rättigheter för delstaterna. Jefferson Davis från Mississippi valdes som president och Alexander Stephens från Georgia valdes som vice president.

Kartan nedan visar vilka områden som deltog på unionens respektive konfederationens sida. (Observera att inte alla territorier hade samma utseende på 1800-talet, men att färgläggningen i sig stämmer. Orsaken till att tre färger använts är att man gjorde skillnad på delstater och de områden som inte ännu tagits upp som delstater, så kallade territorier.)  

          

Den politiska konflikten trappas upp – Inbördeskriget kommer närmare

Trots omfattande politiska diskussioner var frågan om Fort Sumter fortfarande olöst när Lincoln svors in till president. Lincoln hävdade att den amerikanska konstitutionen var ett bindande kontrakt och att ett utträde ur unionen inte hade stöd i lagstiftningen, således fanns det ingen orsak för sydstaterna att dra sig ur unionen. Abraham Lincoln tydliggjorde också att han inte hade några planer på att avskaffa slaveriet där det redan fanns och inte heller på att invadera södern. Däremot var Lincoln fast besluten att behålla Fort Sumter, till och med om våld var nödvändigt. Den nya regeringen för Konfederationen var lika fast besluten att de federala trupperna skulle kastas ut. Situationen kring fort Sumter var redan allvarlig och de federala trupperna där var i princip under belägring. Undsättande fartyg lastade med proviant tilläts inte närma sig fortet utan jagades bort av kanoneld från trupper som lydde under South Carolina. Samtidigt så ville ingendera sida trappa upp konflikten och inleda strider – orsaken var att ingen ses som den aggressiva parten eftersom det kunde påverka de delstater som ännu inte tydligt valt sida i den politiska konflikten. När så slutligen Abraham Lincoln förklarade att Fort Sumter skulle erhålla ny proviant orsakade det att konfederationen beslutade att tvinga fram en kapitulation innan undsättningen anlände – på så sätt skulle inte den spända situationen förlängas ytterliggare. Situationen vid Fort Sumter nådde dock ingen fredlig lösning, det amerikanska inbördeskriget var snart ett faktum, oavsett vilka dess egentliga orsaker var.

Comments are closed.