Striderna 1861

 

Amerikanska Inbördeskriget börjar: Strider inleds

Den 11:e april  1861 översände General Beauregard krav på kapitulation till den federale befälhavaren för fortet, Major Robert Anderson. Anderson vägrade och ville inte låta sig övertalas. På morgonen den 12:e april inleddes så eldgivningen mot Fort Sumter som besvarade elden efter ett par timmar. Efter 34 timmars beskjutning kapitulerade Anderson och överlämnade fortet till konfederationens trupper. Den första striden under amerikanska inbördeskriget var över.

Som svar på anfallet utlyste Lincoln en begäran om 75 000 frivilliga under 90 dagar för att slå ned upproret och beordrade flottan att blockera hamnarna i söder. De nordligare staterna svarade positivt på Lincolns begäran men de nordliga sydstaterna var inte villiga att gå ut i krig mot sina bröder i söder.

April 1861 - Fort Sumter med konfederationens flagga hissad

Ytterliggare stater ansluter sig till konfederationen

 Med den upptrappning som Lincolns order innebar så valde ytterliggare stater att ansluta sig till konfederationen: Virginia, Arkansas, North Carolina och Tennesse trädde ut ur unionen och anslöt sig till konfederationen. Konfederationen valde Richmond i Virginia som sin nya huvudstad.

De första styrkorna anlände till Baltimore i Maryland i april 1861 och anfölls där av befolkning som var för konfederationen. Tolv civila och fyra soldater avled i sammandrabbningarna. Lincoln utfärdade undantagstillstånd i Maryland och skickade ytterliggare trupper för att behålla kontrollen över delstaten och förhindra att också den lämnade unionen.

Amerikanska Inbördeskriget är ett faktum

Ett krig går nu inte längre att avvärja – soldater samlas och strategier finslipas.

Striderna bryter ut på allvar: Första slaget vid Bull Run

Stora mängder soldater samlades i Washington och en armé skapades (Army of Northeastern Virginia) under befäl av brigadgeneral McDowell. I enlighet med den strategiskaplanen ”Anaconda” skulle konflikten avslutas på kort tid – en blockad skulle täppa till sydstaternas hamnar; Mississippifloden skulle erövras och därmed dela konfederationen i två delar; ett avgörande anfall skulle riktas mot Richmond.

McDowell, med 28 500 soldater påbörjade ett anfall mot Beauregards 21 900 man starka sydstatsarmé vid Manassas Junction. Anfallet skulle understödjas av ett mindre anfall i den västra delen av Virginia.

McDowell inledde offensiven genom att försöka flankera sin motståndare och den första skärmytslingen inleddes den 18:e juli. Det understödjande anfallet i väster misslyckades och de konfedererade trupperna som skulle uppehållits där begav sig istället av för att ansluta till Beauregards styrka. Den 21:a juli anföll McDowells styrkor i stor skala och lyckades åstadkomma en genombrytning i de konfedererades linjer vilket fick sydstatarna att falla tillbaka.

Den konfedererade reträtten avbröts och med de nya krafterna som anlänt från väster vände de slaget och slog sönder McDowells armé som flydde tillbaka till Washington. Resultatet av denna första strid var förluster på strax under 3000 man för unionen och strax under 2000 för konfederationen.

Ruinerna av en stenbro efter första slaget vid Bull Run.

McClellan och fortsatta operationer i södern

Efter förlusten vid Bull Run omorganiserades unionens Army of Northeastern Virginia till en ny armé: Potomacarmén. Generalmajor McClellan utsågs till armén befälhavare. McClellan befordrades så småningom till General-in-Chief och fick därmed ännu större ansvar inom Nordstaternas armé. McClellan led av en stor brist: överdriven försiktighet och bristande iniativförmåga. Han trodde ständigt att hans trupper var utnumrerade, när det i nästan samtliga situationer var precis tvärtom och det med råge.

McClellan

 På sensommaren år 1861 inledde McClellan en serie amfibieoperationer i North och South Carolina. Syftet var att etablera baser som skulle underlätta den framtida handelsblockaden mot Konfederationen. Nord lyckades erövra ett antal strategiska punkter längs med kusten och planen var sedan att flytta McClellans armé söderut längs med kusten via fartyg, för att kunna angripa Richmond utan motstånd.

Amerikanska Inbördeskriget: Striderna i väst 1861

Gränsstater och kontrollen över floderna

Parallellt med McClellans operationer påbörjades Unionens planer att erövra de viktiga floderna i väst för att på så sätt förverkliga strategin att dela södern i två delar. Dessutom handlade striderna i väst 1861 om kontrollen av de angränsande staterna mellan nord och syd: Missouri och Kentucky. Missouri hölls utanför konfederationen som följd av att konfederationen förlorade ett slag i Boonville i juni. Kentucky förklarade sig förgäves neutralt och hotade med att göra motstånd mot bägge sidor om de invaderade delstaten. I september 1861 gick konfederationens trupper in i delstaten, vilket snabbt möttes av ett motdrag från nord två dagar senare. Även om Kentucky hjälpte till att försörja bägge sidornas arméer så valde delstaten att stanna i Unionen och därmed var neutraliteten inte längre ett faktum.

Tryck här för att läsa vidare: Amerikanska Inbördeskriget – Striderna 1862
// ]]>

Comments are closed.